Vi finns strax norr om Uppsala, vid Tensta kyrka utanför Vattholma

Historisk miljö vid Tensta kyrka
Nortuna gård ligger i gammal kulturbygd i Tensta socken, Norunda härad, Uppsala län. Namnet Nortuna kommer av nor = förträngning i vattendrag, och tuna = gård, dvs gården vid förträngningen i vattendraget.

Vid Nortuna har i Vendelån sedan gamla tider funnits ett vadställe, och sedan många hundra år också en bro. Nuvarande vackra stenbro med tre valv uppfördes på 1860-talet. Här har också varit häradsting vid vadstället och från åtminstone medeltiden kvarnverksamhet. Häradet Norunda har fått sitt namn av denna plats.

Uppland – landets yngsta landskap

Efter inlandsisens avsmältning för omkring 10 000 år sedan steg landskapet sakta, och Uppland kallas inte för inte för Sveriges yngsta landskap. I den breda dalgången vid Nortuna uppstod för omkring 4000 år sedan en havsvik, som med tiden smalnade av och som idag finns kvar som Vendelån. Av de rika fornfynden i Vendel, strax norr om vid Örbyhus, har perioden fått namnet Vendeltid, och ån har fått namn efter denna historiska period.

Avsättningarna efter havet och viken har gett bördiga åkermarker med lerjord och en tämligen flack terräng, med moränjordar i det omgivande skogslandskapet. Vendelån har idag sina källor i skogarna norr om bruket Österby och flyter från Vendelsjön, förbi Nortuna, för att förena sig med Fyrisån vid Lena kyrka några kilometer nedströms. De förenade åarna under namnet Fyrisån flyter därifrån vidare genom Uppsala för att mynna ut i Mälaren.

Efter isens avsmältning befolkades markerna. Inom närområdet kring Nortuna finns 1030 registrerade fornlämningar, bland annat stensättningar och skärvstenshögar, som vittnar om en rik bronsåldersbygd. Från järnåldern har 45 gravfält hittats i socknen, och knappt hälften av dessa tros härröra från periodens äldre del. Det mest kända är gravfältet vid Gödåker, 2 km norr om Nortuna. I socknen finns dessutom tio runstenar från vikingatiden.

Området framför allt norr om Mälardalen gick en tid under samlingsnamnet Svitjod. Hela det nuvarande Uppland torde därför ha ingått i Svitjod (ett namn som på isländskan alltjämt är synonymt med Sverige). Det område som är landskapet Uppland var under vikingatid och tidig medeltid uppdelat i folklanden Tiunda, Attunda, Roden och Fjärdhundra. Det historiska geografiska folklandet Tiundaland är en sammandragning av Tiohundraland, vilket innebar att området bestod av tio hundare, och därför hade 1000 man och 40 skepp i ledung. Tiundaland i sin tur bestod, förutom Norunda, även av Bälinge, Gästrikland, Hagunda, Håbo, Närdinghundra, Oland, Rasbo, Roden, Ulleråker och Vaksala. Genom Upplandslagen 1296 slogs de fyra forna folklanden samman till Uppland.

Upplandslagen 

I en av Olaus Petris handavskrifter över Upplandslagen antyds att förlagan skulle vara Hednalagen, en äldre lag som tyvärr inte finns kvar i avskrift. Drivande i den nya lagens tillkomst var lagmannen över Tiundaland Birger Persson (Pettersson) till Finsta,

hans kusin, domprosten och magistern i Paris Andreas And samt Filip av Runby (i Attundaland). Upplandslagen stadfästes av kung Birger Magnusson den 2 januari 1296, och kom att gälla som lag för Uppland och Gästrikland (som var en del av Uppland under medeltiden), samt hela Finland (förutom svenskbygderna i Österbotten som tillämpade Hälsingelagen).

Kungavalet vid Mora stenar, strax söder om Uppsala, hade tidigare reglerats genom ett av biskop Brynolfsson inskrivet tillägg någon gång mellan 1297 och 1290. I den nyare Upplandslagen sägs uttryckligen flera gånger att en uppländsk lagman är den förste att utropa den nyvalde kungen på Mora sten.

Tiundaland i Snorres Ynglingasaga 

Enligt islänningen Snorre Sturlasson i Ynglingasagan låg Uppsala och alla svears ting i Tiundaland, och där hölls blot till vilket många kungar sökte sig.

Under Vendeltiden bör Tiundaland också ha haft en del av kusten norr om Norrtälje, och även en liten kuststräcka vid stranden av havsviken som gick in till Uppsala, alltså ett strategiskt viktigt område. Snorre meddelar också att Tiundaland är den rikaste och bästa bygden i Svitjod, och till den sluter sig hela riket; där är konungens säte, där är ärkebiskopsstolen och därifrån har Uppsala öd fått sitt namn. Snorre påpekar också att alla lagar är underställda Upplandslagen och alla lagmän, en för varje lagsaga, var underställda den som är i Tiundaland. Det är därför av stort intresse att Upplandslagens kanske främste tillskyndare, Birger Persson, lagman i Uppland, själv ägde mark i Tensta socken.

Från privat ägo till prostgård 

Det finns inga skriftliga belägg vem som före omkring 1280 ägde marken där Nortuna nu ligger. Att Upplands lagman Birger Persson, av den s.k. Finsta-ätten, ägde mark här vet vi, liksom att hans son Israel Birgersson ärvde mark här efter sin far, och att han gjorde donation av mark till kyrkan. Att kyrkan, som under lång tid etablerade sig runt landet, fått marken i gåva av endera av dessa stormän, är alltså troligt.

Den gård som antas ha funnits här på platsen var troligen huvudgården i Tensta by under 1200-talet. Den gården omskapades nu till den första prästgården. Prästgårdarna blev statiska, och flyttades sällan. Upplandslagen angav mycket tydligt att där en kyrka uppfördes, skulle också en prästgård byggas. Till prästens gård skulle flera hus, ekonomibyggnader, uppföras. Prästhushållet var ju som alla andra gårdar självhushållande. Men dessutom skulle prästen ha rätt till ett så kallat tionde, dvs en tiondel av varje gårds utsäde, mjölk, smör, korn och råg etc. För detta specifika ändamål behövde prostgården just en tiondebod. Nortunas tiondebod har en stor källare, troligen senmedeltida med tunnvälvda tak, och ovan källaren ett hus av timmer (delvis brädfodrat) från ungefär 1800.

Series pastorum, dvs listan på de som arbetat i socknen som präster, är lång. Alla namn finns inte kvar från de första århundradena, men Herr Haqvin, dvs Håkan, är den först kände prästen, som också bodde på Nortuna. Därefter känner vi namnen på totalt 38 präster, och efter reformationen också deras familjemedlemmar. Här finns mycket att hämta: präster som fängslades, vägrade predika, söp, slogs och misshandlade, liksom en Herr Bröms som satt med i Karl XI:s häxerikommission. Men även präster med ambitioner och hustrur som visste hur man drev ett omfattande lantbrukshushåll.

Från ämbetsgård till privat ägo ånyo 

Under drygt 700 år ägde kyrkan gården, prästgårdens jord- och skogsmark hade sålts av långt tidigare. 2008 övergick Nortuna åter i privat ägo, och cirkeln är sluten, bland annat i så motto att dagens ägare stammar från Birger Persson, lagmannen, och kanske den som en gång skänkte marken till kyrkan. Den klerikala parentesen är därmed avslutad.

Nortuna tar nu ny riktning, och ett omfattande restaurerings- och uppbyggnadsarbete pågår på fastighetens byggnader och mark. Mangården utgör privatbostad, medan bak-och bykstugan restaurerats pietetsfullt och inrymmer Kafé Sparrman, i åminnelse av bygdens store son Anders Sparrman. Tiondeboden har räddats till eftervärlden och har en spännande utställning med utgångspunkt från just Sparrmans resor, Nortuna Ostindiska museum, som visas med guide under sommaren, såväl på fasta dagar som efter förfrågan av grupper. Den medeltida källaren har iordningsställts med bland annat kalkstensgolv och kan hyras av mindre grupper – atmosfären är påtaglig i socknens äldsta profana rum.

Inom den regionala turismsatsningen Åstråken är Nortuna en naturlig punkt för turism och besöksnäring, med öppet utvalda dagar under sommarhalvåret för allmänheten. Läs mer om hela Åstråken på http://www.astraken.com

Välkommen till Nortuna!

 

 

 

 

Annonser